Handpenning låter som ett handfast sätt att visa att man verkligen vill genomföra en affär. Och det är så det är tänkt att fungera. Det ska skydda säljaren från att eventuellt förlora pengar på en affär som går om intet. Men en erlagd handpenning är inget krav för att ett avtal ska gälla. 

Handpenningen är ett förskott

I de flesta typer av affärstransaktioner förekommer möjligheten - eller skyldigheten - för köparen att betala ett förskott till den säljande parten. Det är ett skydd för säljaren, så att den inte lider för stor skada om affären går om intet. Storleken på en handpenning kan variera, men vid till exempel bostadsköp så brukar handpenningen vara 10 % av slutpriset. 

Just när det gäller bostadsköp förekommer så kallad kontantinsats. Det är dock inte samma sak som handpenning. Kontantinsats vid bostadsköp är den del av köpesumman som köparen måste stå för själv. Den ligger så att säga utanför det lån man tar för att köpa bostaden. Kontantinsatsen är reglerad i lag och infördes som en åtgärd för att minska hushållens höga belåning. Den är alltid 15 % och ingår då hela köpesumman ska betalas. 

Handpenning inget krav för avtal

Det är inte på det viset att ett avtal inte gäller om man inte har erlagt handpenning. Både muntliga och skriftliga avtal gäller så fort de har ingåtts, med eller utan handpenning. Sen kan det förstås vara så att en säljare inte vill ingå avtal förrän en handpenning har betalats. Då får den intresserade köparen ta ställning till om den vill ingå avtalet, med handpenning och allt, eller avstå. På samma sätt är det så att ett avtal som ingåtts gäller även om en köpare inte betalar en överenskommen handpenning. Säljaren har heller inte rätt att automatiskt behålla hela handpenningen om köparen hoppar av affären. Det säljaren får behålla är den summa som täcker eventuella kostnader som den avbrutna affären har dragit med sig.